-- En ensam galning som av en ren slump springer på en helt obevakad statsminister, mitt i natten, mitt i staden, och dessutom råkar ha en revolver stor som en spädgris i fickan. Det är ju vad de flesta tycks tro och även flertalet av våra kära kolleger. En stillsam undran från en man i stadgad medelålder. Hur pass vanligt är sådant? -- Jag förstår vad du menar, sa Lewin. -- Bra, sa Johansson. Då ses vi om en vecka och skulle du få slag på fanskapet innan dess får du gärna höra av dig.   15 augusti 2007 och måttet är rågat för Lars Martin Johansson, chef för rikskriminalen. Han tänker klara upp Palme-mordet. Tidpunkten för preskription ligger inte alltför långt bort, och hans egen pensionering kryper närmare. Vad vore bättre än att kröna karriären med en lösning av detta fall? I hemlighet samlar han de vassaste medarbetarna, förnekar i media att en ny utredning inletts och tillsammans börjar de med fräscha ögon gå igenom det enormt omfattande utredningsmaterialet. Christer Pettersson är inte Palme-mördaren. Det slår man fast snabbt. Ett nytt överraskande spår växer istället fram, sakta men säkert. Men om spåret är det rätta -- går sanningen att offentliggöra?