Jag gillar att vara nära våt asfalt, rasslande spårvagnar och skvalpiga kanaler som i Göteborg. Eller att köpa gröna löv på ett torg i Aten i skuggan av Akropolis. Ramla in på bryggeriet i Kiel, där det spelas tradjazz mitt på dagen. Jag säger bara Wild Cat Blues.
Men så är det Bohuslän också. Havet är oemotståndligt, särskilt i en kajak. Att hälsa på sälar. Eller samtala med Lots-Kalle, den andra medlemmen i sällskapet Ålekråkans Vänner.
Sen är det ett litet hus i Lysekil som är fullständigt omöjligt att hantera för en opraktisk person. Rören fryser, dörren går i baklås, men himlen är blå. Till och med fåglarna skrattar i trädgården där jag står och vrider och vänder på en intressant pinne från ett päronträd.
Ja, det är mycket som händer under ett år.
Det mesta i denna bok har tidigare varit publicerat i Göteborgs-Posten och allt är nästan sant.
Viveca Lärn