"Det var sommaren 1952 när jag var åtta år och vi hyrde på Tjörn, som jag bestämde mig för att en gång skriva om en påhittad ö i Bohuslän. Jag skulle skriva om människorna där och hur lite de bofasta och turisterna skulle begripa varandra. En karta skulle jag också rita." Men hur gick det egentligen till när Saltön steg upp ur Västerhavet med sin krångliga, charmiga, tilltufsade befolkning? Här berättar Viveca Lärn den sanna historien om hur böckerna, människorna och tv-serierna kom till och vad som hänt på vägen dit och efteråt . I omisskännligt Lärnska kåserier får vi veta hur inspirationen till Emily, Blomgren, MacFie och de andra Saltöborna kom till författaren. Hur Ulla Skoogs rolltolkning räddade kvar Johanna i böckerna och varför Baskermannen med tiden fick en betydligt viktigare uppgift än att gratisläsa tidningar med lättklädda damer i Blomgrens butik. Här ges även glimtar från inspelningarna samt belysande kommentarer från lokala statister. Viveca Lärn skriver personligt om hur barndomens somrar i Bohuslän och möten med särpräglade kustbor inspirerat henne. Som Post-Oskar, som berättade om Havsfolket som bor på sjöbotten, Allan i Brog som hade handelsbod som inte bara sålde träskor och smör utan också var Tjörns skvaller- och sambandscentral, och den olyckliga tjocka kvinnan som lagade gåsleverpaté i asfaltkokare. Och naturligtvis om de tre gubbarna i keps och knäppkofta på bänken i hamnen. Och det är många som tror att Saltön faktiskt finns. En sen kväll på en mörk gata i Göteborg fick författaren en örfil av en kvinna som inte var nöjd med MacFies tragiska öde.